Rubriken härrör från att väldigt få är upplysta om krigsscenen som utspelade sig i Italien under 1943-1945. Även den totalt militärhistoriskt ointresserade personen vet att Normandie ligger i Frankrike och kan sannolikt pricka årtalet då invasionen där inleddes.
Jag insåg att jag visste väldigt lite om förspelet till invasionen 1944 när jag läste att Stalin krävde sina allierade om en andra front mot Tyskland. Detta för att underlätta för hans ansatta front. Svaret var att britterna och amerikanerna började bomba Axelmakterna istället. Först bara på natten, men sedan även dagtid.
Stalin nöjde sig inte dock inte med det utan fortsatte sina krav på en andra front. Svaret blev en upptrappning av konflikten i Afrika där amerikanerna landsatte sin invasion under hösten 1942. Britterna med allierade var sedan länge inblandade i krigshandlingar mot Axelmakterna där. När väl främst tyskar och italienare var tillbakatryckta så inleddes den av Stalin eftertraktade andra fronten ”på riktigt” genom invasionen av Sicilien i juli 1943 den så kallade Operation Husky. Därmed var Tysklands viktigaste allierade invaderad och satt under press.
Jag bestämde mig för att lära mig mer om det här förspelet i och med att jag läst spaltmeter om själva invasionen i Normandie 1944, men knappt läst någonting om kriget i Italien.
Från Sicilien till Rom – kriget i Italien 1943-1944
Det första valet föll på boken Från Sicilien till Rom då jag hade i bakhuvudet att författaren Marco Smedberg hade skrivit en dylik bok och av ren lathet ville jag läsa på svenska. Av samme författare hade jag då läst Militär ledning redan. Böcker om kriget i Italien på svenska skulle bli svåra att få tag på anade jag och varför inte hugga den första jag kom att tänka på då det redan fanns en för mig känd bok av en duktig författare.
Boken skrivs inte helt otroligt nog i kronologisk ordning och inleds med vilka förberedelser som företogs. Jag fascinerades av hur tidigt man började planeringen av invasionen av Sicilien. Kriget i Afrika var långt ifrån slut, men man började planera tidigt ändå för att vara någorlunda färdigplanerade om krigets fortuna skulle le mot de allierade. Lägg därtill bombardemang och ilandsättande av elittrupper på småöar i Medelhavet som man aldrig hört talas om och än mindre lagt deras namn på minnet även om man (jag) läst boken.
Det dröjer bara några stycken sedan ges det första exemplet på de interna stridigheter de allierades högsta ledare hade sinsemellan. Montgomery, som jag redan tidigare fått ett intryck av att vara en… let’s say… försiktig general sågas indirekt i höjd med fotknölarna när han tar plats i planeringen av operationen. Lägg därtill att han trots den uppgjorda uppdelningen av anfallsområden blankt struntar i överenskommelsen när de väl är landsatta på Sicilien. Patton tvingas göra omfall och anpassa sig efter hur Montgomery valt att agera genom hur han flyttat sina trupper snarare än att hålla sig till planen.
Italienarna gör ett mycket svagt motstånd trots att deras hemland de facto är invaderat och ger dessutom upp som land betraktat redan i augusti. Tyskarna får i vissa sektorer mer sjå med att avväpna sin forna allierade än att slåss mot jänkare och britter.
Mer om detaljer ur boken i del 2 av artikeln!
